wagners

Trots teperaturer som mer liknar januari än slutet av april låtsas vi som att sommaren är på väg. Det cyklas vilt i vändzonen på Altfiolgatan.

Idag åkte också vinterhjulen av Skrutten och sommarditon åkte på. Elda vill så gärna hjälpa till och det är kul att göra saker ihop.

Isa struntar högaktningsfullt i att snön är borta och dockorna får sig ännu en sightsing av området.

-”Titta där ligger en brandstation” säger Antadockan.

Barnen lär sig så fort att de själva har svårt att reda ut vilket fordon som är lämpligt för dagen.

Nu har vi laddat med en stadi frukost och sätter oss snart i Skrutten och styr norrut.

Idag rensade vi sly, löv och skräp från Simons tomt. Skönt med utearbete och kul att jobba tillsammans.

Elda visade en fantastisk arbetsiver med knipextången.

När kvällen kom ville kvistkniperskan se på “Madagaskar” men somnade snart framför burken. Det visas nog bättre program på andra sidan ögonlocken kan man tänka.

Efter läggdags för Elda blev det en enkel och fantastiskt god sillmiddag med grannarna. Påsk på sitt bästa.

Jag och Elda tog skrutten(vår lånade röda bil) och styrde mot Skåne för att umgås med Simon. Vi tog resan i lugn takt och fikade ofta.

Det blev en stor Milkshake på Donken. Elda förundrades över alla människor och tankarna far lätt iväg.

Elda hoppade överlycklig ut ut bilen när vi kommit fram. -Pappa det finns blommor här! Ja våren har kommit en bit längre här nere än i Götlaborg.

Sedan var det bara att börja jobba. Veden skulle hämtas och hästar och hundar hälsas på. Frammåt kvällskvisten bjöd grannarna på stekt lamkött och klyftpotatis och aptiten skulle inte svika.

Vår vändplan har blivit övningsfält för cykelträningen i familjen. Isa vill så gärna göra allt som Elda provar men ännu är det en bit kvar – en sån tur att morsan hjälper till.

Elda har haft ett tekniskt dilemma med trehjulingen som “bara går bakåt” men hon börjar knäcka koden så smått. Våren kommer långsamt långsamt men det är fortfarande dunjacka och mössa som bilden visar.

Själv börjar jag återhämta mig efter Ursvik Ultra men denna vecka blir nog träningsfri. Just nu är det ömma benmuskler och en liten blåsa under högerfoten men inget mer men efter helgen. Någon frågade mig om jag verkligen tyckte att det var roligt att springa Ursvik. Det är en utmaning, minst sagt, men också en resa i sig själv. När man under så lång tid övertalar sig själv att inte ge upp, inte stanna, inte bryta, bara fortsätta en bit till, då kommer man till platser i sig själv som man sällan annars besöker. Det är inte “roligt” så att man skrattar. När jag gick imål kände jag lycka och glädje, trots att jag var kall, blöt, trött och kroppen värkte ut i varje fiber. Erik´s fru sa att vi som har småbarn säkert har en stor fördel när det gäller kombinationen uthållighet och sömnbrist…

Nu är våren här och det känns skönt att vintern äntligen släpper sitt grepp även om vi njutit av den.

Mindre tid till av och påklädning ger mer tid till eftertanke och reflektion.

Dagarna flyter på med hämtning och lämning hos dagmamman som grundtema och jobb och träning som krydda. Bassängkurser blir ett mellanting mellan jobb, träning och fritid. Det känns fortfarande lika stämningsfullt att packa släpet med kajaker och dra iväg till Lundbybadet.

Jag och Simon passade på att få lite motion och för att inte nyttighetsfaktorn skulle gå helt i taket av vår 3-timmrsvandring så staqnnade vi till på Karlssons Garage

Ibland får Elda en åktur i Peters Miyata och det är alltid lika populärt – snart är det premiärdags för lillasyster.

Moderna kids. Elda brukar titta på när vi tankar upp bilderna till datorn och säger ibland – “den bilden var bra pappa, den kan du väl blogga!” Innan vi vet ordet av bloggar de väl själva.

Solen sken och det började töa i solen på baksidan. Vi beslöt oss för att hjälpa fröken tö på traven och gick man och tjejer ut huse för att skotta bort snön från uteplatsen.

Elda hade en mer konstnärlig aspekt på snöskottning än Isa som tog uppgiften på allvar.

Efter arbetspasset blev det fika i solen och sedan bestigning av branten upp till grillplatsen.

Elda visade hur det går till: “Man måste sparka in tårna för att komma upp Pappa” – sånt värmer i alpinistsjälen.

Elda sa att hon ville vara ute “i flera dagar” så det får snart bli en tältnatt. Det känns härligt att marken börjar komma fram, ormbunkarnas skott börjar dyka upp bland löven och solen värmer riktigt skönt.