Vintern vägrar släppa sitt grepp om oss men cykelvägarna är numera skottade med enbart inslag av svallis som hinder. Jätteskönt att åter kunna använda cykeln istället för skrutten. Barnen gillar verklgen att åka i cykelvagnen också.
I Eskils kanal var det nyis i morse så paddlingen får nog dröja ett tag till
Idag hade Escape bjudit in till lussepaddling och hela 22 personer satt runt eldstaden ute på stora Rösö när det bjöds på fika där. Den tunga paddlingen runt Stora Förö avverkades på rekordlång tid och det socialiserades mer än presterades – precis som det skall vara.
Flera helt ovana paddlare var med på dagens tur och de stortrivdes verkligen.
Extra lugnt väder med 1 m/s och soldis gjorde tillvaron angenäm. Brasa, hembakade pepparkakor och glögg bidrog förmodligen också till detta.
Idag stod det “kurs i vingpaddling” på vårat schema och klockan ringde 07:00 för detta. Vi åt frukost innan barnen(alla 3!) vaknade och sedan lämnade vi över ansvaret för de två minsta till Jossan. Efter att ha inhandlat lite mat begav vi oss upp till Mölndals roddklubb där kursen skulle hållas.
Vi hade tre instruktörer med otroligt olika utlärningsstil och pedagogik. Denna dag var lärorik för oss som paddlare men också som instruktörer och instruktörsutbildare. Den instruktör som definitivt passade mig sämst i smaken under nästan hela dagen kom igen starkt på sista passet och jag fick massor av feedback och tips.
Lunch ingick i priset och den smakade utmärkt efter övningar på vattnet. Vi gjorde även ett försök att ragga en av instruktörerna från kursen till att delta som instruktör även på Escape.
Idag blev det utflykt med bilen. Först en tur till Partille för att hämta en vingpaddel till lördagens kurs, sedan blev det plötsligt och akut behov av energi vilket ledde till ett besök på gatuköket…
Elda stortrivdes med miljön och maten – fred var åter skapad i lägret.
Isa hittade också en kompis. Hon är så glad för att hon kan gå även om det ramlas en del fortfarande. Starkt ändå för att bara vara 11 månader gammal. Efter maten styrde vi kosan mot Ytterby och Mia. Där fanns det fika och mer mat att hämta.
Kvällen spenderade Sara med att hålla nybörjarkurs i eskimåsväng på Lundbybadet.
Idag var planen att paddla från Fotö till Önnered. Prognosen sa att det skulle blåsa kuling från väst vilket skulle innebära medvind och möjlighett till surf. Vi började med att åka ut till Hummerviken där vi såg två paddlare som förmodlingen var Babs och James ute i vågorna. Stället såg inte bra ut för surf så vi åkte till Fotö istället för att påbörja vår “Downwinder”.
Efter packning av kajaker och en titt på sjökortet gav ivi oss iväg. Redan 200m ut i vinden visade det sig att Håkan valt helt fel kajak och vi bestämde oss för att paddla tillbaka och byta ut hans Skim Distance mot en mycket mer passande Anas Acuta. Redan under briefingen hade jag varit uppe på berget och kollat vinden med vindmätare och det var 16-17 m/s med byar på upp mot 20 m/s
Vi gav oss av och efter en viss tvekan släppte vi den sista landsnutten på Fotö och siktade mot öster. Från och med nu fanns det bara en väg och det var frammåt. Det blåste så mycket att vi inte hade haft en chans att vända.
Allt efter som distansen från Fotö växte så växte också vågornas storlek.
Vi siktade på “Danska Liljan” som vi skulle kunna få lite skydd bakom. Vågornas storlek var helt på gränsen av vad gruppen tålde när vi lyckades smita in bakom ön och gå iland. Jag gick upp på toppen av ön och mätte vinden till att ligga stadigt 20-23 m/s. Vatten lossnar från vågtopparna och det är svårt att hålla i paddeln i vindstyrkor som detta.
Nu var planen att ta sig genom ett antal skär och ner mot Rivö. Kaotisk sjö med inslag av tvångssurf och nära-kapsejsningar gjorde tillvaron intressant. Nigel gjorde det bästa av situationen och ledde gruppen mot Rivö.
Vi hade nu flera kilomerters “fetch” och våghöjden var upp mot 4 meter. Kameran är nu nerstoppad i västen.
Vi närmade oss Gåveskär och här är planen att passera farleden. Ca 500m innan Gåveskär kapsejsar en av paddlarna och jag tar räddningen. Sjön är allt för stor för tömmning av kajaken och vi börjar pumpa istället. Vi driver nu ut i farleden och till min förskräckelse ser jag ett stort lastskepp som just rundar Gåveskär i riktning mot oss. Jag kopplar en “contact tow” på den andra kajaken och paddlar som besatt mot mitten av farleden. Jag gissar at vinden är för stark för att vi skall orka håll oss kvar i väntan på lastbåten och satsar istället på att kunna paddla över vår “flotte” till andra sidan innan båten kommer till oss. Detta lyckas precis och båten passerar ca 100m bakom oss. Vi driver nu snabbt mot Brännö och Saltskär. Vi bestämmer oss för att ligga kvar i flotte då det fortfarande är ganska mycket vatten kvar i kajaken. Vi lyckas med lite paddling styra oss in bakom Saltskär och därifrån kan den andre paddlaren paddla in till land själv.
Under tiden har resten av gruppen lyckats vänta på båten och passera bakom den. På paddlingen in mot Brännö kapsejsar en av paddlarna i den gruppen också men lyckas ta sig upp med “reentry och roll”. Hela gruppen återförenas på Brännö. Vi äter choklad, dricker te och ger oss sedan av hemmåt. Resten av paddlingen blir mindre episk med lagom stor surf och glada miner.
Väl tillbaka i Önnered hade vattennivån stigit en smula.
En bra dag med många lärdommar. Jag tror att alla deltagare uppskattade dagen trots att den innehöll mer adrenalin än vi hade tänkt oss.
Tack Nigel för bra kurs och ledarskap!
Idag packade vi bil och släp med paddlare och kajaker och begav oss ut till norra skärgården för “lek och lär”. Vinden var lovad till 13-14 sekundmeter men vi är ganska säkra på att det blev närmare 20m/s stundtals. Nigel tog oss genom ett antal övningar som ingår i “4 star training” och vi slogs alla över vilken enormt stark paddlare han är. Nigel paddlar utan vidare dubbelt så snabbt som oss andra i motvinden.
Det var räddningar av varierande modell och kvalité. Vi hade inte så mycket sjöhävning men vinden gjorde svårighetsnivån värdig gruppen.
När vi bytte om på morgonen kändes det som att vi skulle få problem med att hålla värmen under dagen men detta visade sig vara fullständigt fel.
Imorgon blir det downwind-tur från fotö till Escape och temat blir “leadership”. Kul!
Idag var det möten på förmiddagen och livliga diskutioner. Jag drog mig undan och lyssnade på avstånd, det var redan fler kockar än lämpligt i köket. Efter möte blev det en snabbtur till Tesco och lunch hemma i lägenheten. Efter en kort tupplur bar det av till Rhoscollyn för “park and play” i Rhoscollyns fina tidealrace.
Rhoscollyn lifeboat station
Det blev en tur på 2 timmar med mycket surf och bus. Lite väl stort för många men det fanns options på mindre spektakulära områden. Jag och Saggi från Israel höll de två yttersta platserna i racet och vi fick smaka surf.
Gruppen samlas innan vi paddlar in i racet.
Jukka från Finland redo att ta sig an surfen.
Tyvärr inga bilder från racet då det känndes olämpligt att lira fram kameran.
Idag ringde väckarklockorna redan kvart i sju och vi hade redan packat det mesta. Vi gjorde lunchmackor med absurd storlek som var fyllda med energirikt pålägg. Daniel underade varför jag inte kunde använda “Mack”-roläget på kameran för att fotografera stapelm med bröd…ja ni förstår själva att det var tidigt på dagen.
Efter Alpenmusli och expressopulverkaffe bar det iväg. Vi körde över till Menai strait för att hämta “Boldy-Pete” som skulle vara vår guide med local knowledge. Pete är en fantastiskt erfaren guide med bla en 8 veckors “unsupported” expedition längs grönländska ostkusten på sin meritlista.
Det var en lång bilfärd på lite drygt 2 timmar på fantastikst smal och ofta lite väl spännande väg. Pete agerade kartläsare och vi fick flera gånger den nya riktningen visad för oss genom sidofönstret på bilen vilket ledde till en del backövningar. Väl framme vid stranden slutade vägen tvärt – och brant.
Vi valde att inte följa vår utrknade plan utan istället paddla på Petes “local knowledge” vilket visade sig vara ett bra alternativ. Det tog oss bara 2 timmar att komma ut till Barsley och vi tillbringade nästan 2 timma med att utforska både ön och våra lunchpaket.
Barsley har ingen skyddad hamn utan alla båtar dras upp på land när de kommer till ön.
Vi var naturligtvis tvugna att besöka öns högsta punkt ca 200m över vattenytan, med utsikt över Barsley Sound. Det är nog högst ett par dagar om året som det är så här lungt.
Det fina vädret verkade först ha svikit oss idag och delar av himlen var mycket mörk när vi kom ut till bilen i morse. Vi tillbringade en dal av förmiddagen med att förbereda mogondagens lilla expedition till ön Barsley. Det var ett antal tabeller som skulle konsulteras och ett antal tankenötter som skulle knäckas innen vi hade en plan för hur vi skulle ta oss till Barsley. Paddlingen enom Barsley sound kan vara tuff och strömmen upp till 6 knop så då gäller det både att paddla vid rätt tidpunkt och hålla rätt kurs för att över huvud taget träffa ön.
När planeringen var gjord hade vi en plan om betyde revelj kl 0645 nästa morgon. Nåväl…bort med papper och annat kraffs och ut och paddla. Nigel, Peter, Josefine och Daniel sjösatte från Holyhead harbour för att åter paddla runt “the stacks” till Penryn Mawr. Jag körde bil och släp runt till andra sidan ön och sjösatte därifrån. Det är en hel del logistik för att få turerna att gå ihop men det brukar lösa sig på något sätt. Jag fick en skön ensampaddling bort till Abrehams Bossom där jag intog mina lunchmackor sittandes i kajaken. På grund av lågvattnet fanns det ingenstans att gå iland på som såg inbjudande ut.
När de övriga anlände hade också strömmen i Penryn Mawr gjort det och vi började paddla där. Nigel padllade till Port Darfach med Peter som hade fått nog med paddling för dagen. Racet byggdes på under ett par timmar och till slut var vi för trötta för att fortsätta.
Som ett slags bevis för att förhållanden i racet var bra så finns det inga bilder därifrån!
Väl tillbaka i Port Darfach möttes vi av Nigel men också av Don och Martin som är goda vänner till oss.
Kvällens måltid intog vi på Sea Croft i Treaduur bay – en imponerande bit lam.
Det blev också en mycket speciell solnedgång.
