Efter en hel dags utelek med dagmamman, fortsätter Elda gärna när hon kommit hem. Regnet är uppfriskande! Det är fullt fokus på framåttramp och hon blir väldigt glad när hon lyckas.
- Jag är jättesnabb, mamma.
Nåja. Först teknik, sedan tempo.
Vår vändplan har blivit övningsfält för cykelträningen i familjen. Isa vill så gärna göra allt som Elda provar men ännu är det en bit kvar – en sån tur att morsan hjälper till.
Elda har haft ett tekniskt dilemma med trehjulingen som “bara går bakåt” men hon börjar knäcka koden så smått. Våren kommer långsamt långsamt men det är fortfarande dunjacka och mössa som bilden visar.
Själv börjar jag återhämta mig efter Ursvik Ultra men denna vecka blir nog träningsfri. Just nu är det ömma benmuskler och en liten blåsa under högerfoten men inget mer men efter helgen. Någon frågade mig om jag verkligen tyckte att det var roligt att springa Ursvik. Det är en utmaning, minst sagt, men också en resa i sig själv. När man under så lång tid övertalar sig själv att inte ge upp, inte stanna, inte bryta, bara fortsätta en bit till, då kommer man till platser i sig själv som man sällan annars besöker. Det är inte “roligt” så att man skrattar. När jag gick imål kände jag lycka och glädje, trots att jag var kall, blöt, trött och kroppen värkte ut i varje fiber. Erik´s fru sa att vi som har småbarn säkert har en stor fördel när det gäller kombinationen uthållighet och sömnbrist…
-Pappa, pappa, har Isa upprepat sedan Johan åkte.
- Han är i Stockholm Isa. Kan du säga det; STOCKHOLM!
De var förväntansfulla och glada på perrongen ikväll.
Johan, Jerry och Erik såg snarare ut som de varit på en suparvecka i Las Vegas än ute i naturen och haft det gott…
Elda utmanade Johan att ha springtävling i vändzonen. När motståndaren lämnade WO, körde hon ett par varv med sparkcykeln istället. När regnet kom, drog vi oss in för marrängbak.
Johan packar ur sina kläder i slowmotion.
Erik, Jerry och Johan inför en galet go prestation; 75km i Ursvik Ultra‘s virrevarv kring Hallonbergen.
Med start vid midnatt och målgång ca 10 timmar senare och med en bana som innehåller ca 2000 höjdmeter och i år även ohemula mängder snö-slask-sorbet. Detta var onekligen en utmaning mycket nära gränsen för vad Johan pallar.
Det fanns inte riktigt lika stor kraft kvar i smilbanden ikväll. Men glädjen var säkert minst lika stor.
Alla anmälda vågade sig inte till start i snöslasket. Många bröt och det måste varit en fantastisk känsla att vara en av de som tog sig över mållinjen.
Imorse vaknade vi efter en mysig kväll och en alldeles för vaken natt i Ytterby, hos kusinerna. Elda och Isa såg regnet droppa på altanen och ville direkt ut – i ottan. Hand i hand utforskade de diverse ting som blivit snöbefriade.
Eftermiddagen landades i Kungälv. Kyckling med en massa mums blev fundament för Ginokreation ala Britta. Isa flörtade målmedvetet, friskt och med lysande framgång.
När en arm blir trött, kan man byta ut den till en annan. Hans matade på med både yoghurt och glass, som om han aldrig gjort annat. Isa var förtjusande nöjd med den fina servicen.
Hur länge orkar vi vuxna promenera med armen pekandes i sol och klarblå himmels riktning? Isa verkar väldigt nöjd med alla möjliga och halft omöjliga konstillationer. Elda följer henne hack i häl och passar upp.
- Kan vi äta popcorn ute när vi kommer hem, undrade Elda i bilen.
Det kunde vi.
Ikväll ber jag om en lugn och stilla natt med sömn i överflöd. Johan önskar sig det motsatta. Vid midnatt står han på startlinjen för Ursvik Ultra; 75 km löpning. En av utmaningarna består i att hinna tillbaka till tåget, som bokats med extra tight marginal för ytterligare spänning.
- Pappa ska springa i skogen hela natten, var det sista Elda sa innan som somnade. Det är halt, då får han springa försiktigt.
Att försiktigt inte är pappas grej, det vet hon nog redan.
Nu är våren här och det känns skönt att vintern äntligen släpper sitt grepp även om vi njutit av den.
Mindre tid till av och påklädning ger mer tid till eftertanke och reflektion.
Dagarna flyter på med hämtning och lämning hos dagmamman som grundtema och jobb och träning som krydda. Bassängkurser blir ett mellanting mellan jobb, träning och fritid. Det känns fortfarande lika stämningsfullt att packa släpet med kajaker och dra iväg till Lundbybadet.
Jag och Simon passade på att få lite motion och för att inte nyttighetsfaktorn skulle gå helt i taket av vår 3-timmrsvandring så staqnnade vi till på Karlssons Garage
Ibland får Elda en åktur i Peters Miyata och det är alltid lika populärt – snart är det premiärdags för lillasyster.
Moderna kids. Elda brukar titta på när vi tankar upp bilderna till datorn och säger ibland – “den bilden var bra pappa, den kan du väl blogga!” Innan vi vet ordet av bloggar de väl själva.
Elda kör varannan till Isa, när hennes skål är tom och hon fortfarande gapar stort.
Efter en hel dags utelek i härligt väder, med brasa och fika i solen, kan man ta med sig hela utevärlden in. Rumpnissan Isa roar sig på egen hand med det som finns till hands.
Idag har vi verifierat teorin om att det blir ännu godare om man blandar saker som är goda redan i sig själva. Det verkar i alla fall stämma för socker fett och frukt.
För att äpplekakan inte skulle bli allt för torftig lassade vi på mängder med vaniljsås och se, teorin blev bevisad ytterligare en gång.
Ikväll skall Sara på konsert med Kent – undrar vad vi andra skall trolla ihop att ha som lördagsmys framför Fåret Shawn…
Nu äntligen kommer gummistövlarna till sin rätt! Elda fick overallen att väga ett par kilo extra efter närgånget studerande av hela Ruddalens vattenpölar.
Hon har fått en cykel på två hjul! Med stort leende och förväntan, polerade hon den. Första lektionen gav kunskaper i stöduppfällning och svingande av ben över sadel.
- Släpp mamma! Jag vill cykla själv!
Elda var besviken på att Jocke och Ulrika inte längre var kvar på Altfiol när hon kom hem från Dagmamman. Hon fick inte riktigt chans att säga hej då.
- Nu är det vår mamma.
Uppfarten är finfixad och Elda har inventerat bland utrustningen.
Igår åkte hon skidor på lekplatsen. Idag tittar kvarglömda hinkar och spadar fram och det är bara ytterst lite snö och is kvar. Det är dags att ställa undan pulkor och ta fram cyklar. Isa skaffade sig fina skrapsår idag, när hon försökte kopiera storasyster på sparkcykeln.
