wagners

   Hela dagisligan kom till oss på beösk idag. Vi gick direkt från havregrynsgröt, äpplemos och pyjamas till kärleksmumsrepris och bus. Senare kompenserade vi med vindruvor och Ruddalsexpedition. Isa tar sig målmedvetet fram i alla terränger, men gillar inte barr mellan tårna.

Imorgon Springer Johan Lidingöloppet. Hejarklacken jobbar från hemmaläktaren. Elda har redan förberett med kaffe och fika för hans hemkomst. Det ska bli så härligt att vara fulltaliga igen. Inte minst för att det är väldigt trist med “köpe-bröd” i jämförelse med Johans hembakta. Välkommen hem min skatt!

Nu är hösten här. – Bladen är gula, mamma, sen blir det vinter. Åka pölka och skissko! På Elda märks inga som helst tecken på höstdeppighet. Vi promenerade i regnet för att hälsa på Högsbogrisarna, som bökar vid kyrkan för att göra om gräsmatta till odlingslotter. Eldas dagiskompisar var också där och det blev fruktstund tillsammans med de leriga kamraterna. Mest spännande var dock spårvagnsturen hem. Efter crepeslunch och härligt mmmm:ande av Isa – hon njuter var tugga – spatserade vi till dagis för öppet hus. Det blev såklart fika. Jeanette hade gjort kärleksmums med extra mumseffekt. Det känns som om vi har långt många fler än 24 timmar per dygn. Kanske för att vi inte sover så många av dem, eller för att jag saknar min man oerhört… Snart är han tillbaka!

Idag var det möten på förmiddagen och livliga diskutioner. Jag drog mig undan och lyssnade på avstånd, det var redan fler kockar än lämpligt i köket. Efter möte blev det en snabbtur till Tesco och lunch hemma i lägenheten. Efter en kort tupplur bar det av till Rhoscollyn för “park and play” i Rhoscollyns fina tidealrace.

Rhoscollyn lifeboat station

Det blev en tur på 2 timmar med mycket surf och bus. Lite väl stort för många men det fanns options på mindre spektakulära områden. Jag och Saggi från Israel höll de två yttersta platserna i racet och vi fick smaka surf.

Gruppen samlas innan vi paddlar in i racet.

Jukka från Finland redo att ta sig an surfen.

Tyvärr inga bilder från racet då det känndes olämpligt att lira fram kameran.

Elda hoppar snabbt mellan stationerna. Isa är fortfarande vid middagen, när Elda hunnit svälja och måla om pallen.

och vips har dockvagnen förvandlats till sopbil och det är dags för veckans favorit: uppdrag sopsortering. I ett träd ser vi en fågel. Vad är det för färg på den fågeln, frågar jag Elda. Den svarta och vita fågeln heter skata, mamma, svarar Elda. Man ska passa sig för att förnärma ornitologen.

Hemmalaget flydde Götet för Skåneland och helgmys med mamma/mormor och pappa/morfar. Jag och Elda tältade och tog det tunga ansvaret att bevaka stjärnklar himmel och mata kuckelikuande hönor i soluppgången. Elda stortrivs (också) på landet och mest av allt älskar hon hästarna. Flera promenader per dag till hagen är obligatoriskt. Söndag morgon kom traktorn med släp och tio kubik ved, som skulle bäras in i skjulet. Alla kan hjälpa till. Nu är Elda tillbaka med fötterna på huvudkudden, som Pippi, i sin egen säng och sussar intill lillsyrran. Var dag är en sann njutning! Malin jobbar på kontoret och jag behöver inte längre vara fyra i en. Helt fantastiskt! Föräldrarledig kallas det visst.

Idag var det dags för formbesked inför Lidingöloppet som går nästa helg. Det var Anglesley Marathon som bjöd in till löparfest mitt ute på bonnvichan. Det bjöds på både hel och halvmarathon samt 10km och 5km. Jag ställde upp tillsammans med ca 200 andra på 10km-distansen.

Det var tungt och efter 6 km blev jag omsprungen av en tjej som jag trots ett seriöst försök inte lyckades haka på. Målet var att komma bland de 20 bästa. Efter en spurtstrid där jag förlorade blev det en 12:e plats och tiden 42:53 vilket är nytt personbästa för mig så det är jag nöjd med. Jag unnade mig en massage efter målgång och nu blir det ett par dagar i kajaken igen så benen får vila.

Sub 40 känns nu innom räckhåll. Banan idag var faktiskt ganska kuperad. Jag försöker känna efter vilket tempo jag skulle kunna hålla på Lidingöloppet med det är omöjligt att gissa. Jag bör dock slå förra årets dryga 3 timmar.

Idag ringde väckarklockorna redan kvart i sju och vi hade redan packat det mesta. Vi gjorde lunchmackor med absurd storlek som var fyllda med energirikt pålägg. Daniel underade varför jag inte kunde använda “Mack”-roläget på kameran för att fotografera stapelm med bröd…ja ni förstår själva att det var tidigt på dagen.

Efter Alpenmusli och expressopulverkaffe bar det iväg. Vi körde över till Menai strait för att hämta “Boldy-Pete” som skulle vara vår guide med local knowledge. Pete är en fantastiskt erfaren guide med bla en 8 veckors “unsupported” expedition längs grönländska ostkusten på sin meritlista.

Det var en lång bilfärd på lite drygt 2 timmar på fantastikst smal och ofta lite väl spännande väg. Pete agerade kartläsare och vi fick flera gånger den nya riktningen visad för oss genom sidofönstret på bilen vilket ledde till en del backövningar. Väl framme vid stranden slutade vägen tvärt – och brant.

Vi valde att inte följa vår utrknade plan utan istället paddla på Petes “local knowledge” vilket visade sig vara ett bra alternativ. Det tog oss bara 2 timmar att komma ut till Barsley och vi tillbringade nästan 2 timma med att utforska både ön och våra lunchpaket.

Barsley har ingen skyddad hamn utan alla båtar dras upp på land när de kommer till ön.

Vi var naturligtvis tvugna att besöka öns högsta punkt ca 200m över vattenytan, med utsikt över Barsley Sound. Det är nog högst ett par dagar om året som det är så här lungt.

Det fina vädret verkade först ha svikit oss idag och delar av himlen var mycket mörk när vi kom ut till bilen i morse. Vi tillbringade en dal av förmiddagen med att förbereda mogondagens lilla expedition till ön Barsley. Det var ett antal tabeller som skulle konsulteras och ett antal tankenötter som skulle knäckas innen vi hade en plan för hur vi skulle ta oss till Barsley. Paddlingen enom Barsley sound kan vara tuff och strömmen upp till 6 knop så då gäller det både att paddla vid rätt tidpunkt och hålla rätt kurs för att över huvud taget träffa ön.

När planeringen var gjord hade vi en plan om betyde revelj kl 0645 nästa morgon. Nåväl…bort med papper och annat kraffs och ut och paddla. Nigel, Peter, Josefine och Daniel sjösatte från Holyhead harbour för att åter paddla runt “the stacks” till Penryn Mawr. Jag körde bil och släp runt till andra sidan ön och sjösatte därifrån. Det är en hel del logistik för att få turerna att gå ihop men det brukar lösa sig på något sätt. Jag fick en skön ensampaddling bort till Abrehams Bossom där jag intog mina lunchmackor sittandes i kajaken. På grund av lågvattnet fanns det ingenstans att gå iland på som såg inbjudande ut.

När de övriga anlände hade också strömmen i Penryn Mawr gjort det och vi började paddla där. Nigel padllade till Port Darfach med Peter som hade fått nog med paddling för dagen. Racet byggdes på under ett par timmar och till slut var vi för trötta för att fortsätta.

Som ett slags bevis för att förhållanden i racet var bra så finns det inga bilder därifrån!

Väl tillbaka i Port Darfach möttes vi av Nigel men också av Don och Martin som är goda vänner till oss.

Kvällens måltid intog vi på Sea Croft i Treaduur bay – en imponerande bit lam.

Det blev också en mycket speciell solnedgång.

Idag stod det Rhoscollyn beacon som turförslag och vädret skulle igen visa sig från den milda sidan. Mörka moln på morgonen löstes snabbt upp av solen och det blev ännu en kanondag. Gruppen paddlade med Phil och Tom från Treaddur bay österut mot Rhoscollyn. Jag bestämde mig för at ta en fight med inkorg och annat kontorsgöra.

När detta var överstökak gjorde jag ett par snabba besök på NDK, Rockpool och Anglesley Outdoor Center innan jag cyklade tillbaka till vårat hus och bytte om till löparkläder. I makligt tempo följde jag “coastal path” mot Rhoscollyn och efter ca 40 min kunde jag se gruppen. Det blev ett par bilder innan jag sprang tillbaka för att möta dem på stranden.

Väldigt fina vyer längs coastal path

En fantastisk dag på vattnet.

Gruppen på väg tillbaka

En trött Johan med 90 min “coastal path” i benen

Idag var det dags för en tur till Skerries. Det var lite mer stök på havet idag och turen var både livling och rolig. Med oss idag hade vi också Tom Thomas som är en härlig person som vi känner sedan länge.

Vi åt vår lunch på Skerries och lyssnde på de många sälarnas läten. Sälarna här ute är minst sagt orädda.

Efter lunchen blev det lek i ett ar små race just utanför ögruppen.

På eftermiddagen flyttade vi in i det hus som vi skall bo i resten av veckan. Lite sunkigt men stort och praktiskt.

Vi hr fått låna en v NDK´s bilar som är gamla avdankade postbussar. Härliga fordon med massa karraktär. BUssen är en del bredare än en vanlig bil och dessutom självklart hörgerstyrd, vänsterväxlad etc. En duktigt trög växellåda, krånglande dörrar etc förgyller också vår tillvaro och ger möjlighet till många goda skratt. Vi har även blivit introdicerade till bilens handbroms som ligger placerad bakom baksätet när man inte använder den.