wagners

Vi är väldigt bortskämda med vår herre i köket som bjuder den ena kreationen efter den andre. Imorse fick vi Risgrynsgröt full av kärlek, blåbär och mandlar.

Elda kryper gärna in i sin koja, funderar på livets stora och fikar lite.
- Jag kan säga att det är halstabletter i asken, sa hon, för då får inte Isa smaka. Hon får inte äta hårda saker.
Klart man måste få luras – om det leder till att man får hålla godsakerna för sig själv!

Pyssel är också ok aktivitet, tycker Elda. Mest av allt, längtar hon efter att sy den där “uppmusen”. Det är visst lite längre fram som det blir verklighet… Ikväll gjordes dansgolvet på Rio Rio, i Rueda. Svettigt, roligt och fantastiskt förvirrande! Elda vet precis var hon har sina dansskor. De testas noga varje dag. Hon instruerar och inspirerar Isa. Ikväll trodde hon att dansutflykten involverade även henne och hon blev tydligt besviken när det inte var så.

I december sålde jag mina Escapeaktier – för att göra plats åt nytt, eget bolag och ännu fler utmaningar. När idag solen sken som starkast och det var lä vid bryggans mastskjul, firade vi med Malins kladdkaka. Blundandes njöt vi denna smaskighet och vi blev nästan lika bruna som kakan själv. Underbar plats!

Klädsortering är en av familjens stora ämnen. Elda plockade ikväll fram alla kläder vi fått från Hanna och Ludvig, för att sortera till henne och Isa. Hon testade alla möjliga kombinationer. Det slutade med sommarkostym och en utflykt till stranden. Det finns en tjusning med varm sand också.

Elda envisas med skidåkandet. Det börjar bli begränsat med vitt underlag och hon gör snabba växlingar mellan skratt, gråt och tandagnissel.
- Jag vill ha skidor och overall på sommaren också, sa hon idag.
Varför längta till något annat när man har det så här bra?

Det var mycket mer vinter i Helsjön, där helgens Friskis & Svettis-kurs hölls. Fyra dagar med träning, teori, god mat, träning, teori… och en härlig mix människor av alla sorter. Stefan Haag och Erik Nordlund gjorde en strålande insats som kursledare.

När jag landade hemma ikväll, möttes jag av varma kramar. Elda verkade blivit ett år äldre över helgen.
- Då blir jag fyra i sommar, mamma, sa hon när jag påpekade det. Hon fortsatte filosoferandet;
- Isa, Nils och Cicci e i, sa hon.
- Är Sara, Johan och Elda i? Frågade jag henne.
- Nej, men Malin, Nina och Mia är också i. Malin finns det två av.
Också gick vi och hälsade på den ena Malin, som blivit nästan granne med oss. Härligt liv!

Solen sken och det började töa i solen på baksidan. Vi beslöt oss för att hjälpa fröken tö på traven och gick man och tjejer ut huse för att skotta bort snön från uteplatsen.

Elda hade en mer konstnärlig aspekt på snöskottning än Isa som tog uppgiften på allvar.

Efter arbetspasset blev det fika i solen och sedan bestigning av branten upp till grillplatsen.

Elda visade hur det går till: “Man måste sparka in tårna för att komma upp Pappa” – sånt värmer i alpinistsjälen.

Elda sa att hon ville vara ute “i flera dagar” så det får snart bli en tältnatt. Det känns härligt att marken börjar komma fram, ormbunkarnas skott börjar dyka upp bland löven och solen värmer riktigt skönt.

Det blev en tur till kungälvs simhall med barnen och hela Edofssons. Härligt att se när kusinerna börjar kunna umgås.

Efter bad och fika blir man så klart otroligt trött – ibland verkar det så skönt att vara liten.

Elda drömmer sig ofta bort, man underar vad hon tänker.

Vintern vägrar släppa sitt grepp om oss men cykelvägarna är numera skottade med enbart inslag av svallis som hinder. Jätteskönt att åter kunna använda cykeln istället för skrutten. Barnen gillar verklgen att åka i cykelvagnen också.

I Eskils kanal var det nyis i morse så paddlingen får nog dröja ett tag till

Idag fick vi punka på vår kära cykelvagn och på kvällskvisten blev det verkstad. Elda och Isa är fantastiska som underhållande sällskap och om några år kanske även som just hjälp. Viljan är det absolut inget fel på.

Elda ville promt ta reda på var hålet i den gamla slangen var och imorgon skall vi laga den.

En liter Pucko och en Madagaskar vanilj, till en aprikos/röd himmel blev vår kvällsnjutning efter Arla-ängelns besök. Isa slängde generöst pussar med sitt charmiga leende. Vilka fina barn vi har!

Elda hostar lite, snorar lite, retas med Isa, bygger kojor och gör pärlhalsband. Det behövs inte mycket för att göra livet fulländat. Hon längtar redan efter skåningarna igen. – Jag vill också att Simon ska flytta närmare, sa hon idag. Han kan bo i lekstugan, föreslog Johan. Elda verkade inte lika övertygad. Hon ser nog helst att han flyttar in till henne. Men favorithästen Sacke då? Var ska han bo? Våra grannar skulle säkert bli storförtjusta över ytterligare en gnäggande varelse på Altfiol!